Det du ger mig, det du gett mig, är ovärderliga tankar om komplexiteten i kärlek. Det finns
inga rätt. Det finns inga fel. Finns inga rätta vägar. Inga felaktiga stigar. Det går att välja
vägar vilka blockeras av bråte. Det går att våga köra i 140 på en småstig. Det går att sakta
ner på motorvägar. Jag vågade välja dig. Jag vågade växla upp, då jag låg still i dragläge.

Då allting raserade och sköljde en våg av otillräcklighet och rädsla över mina svaga axlar,
då allt det jag strävat efter att avklara och upprätthålla, föll framför mig. Då, i den stunden,
då fann jag tryggheten i dig. Då fann jag mitt leende i din närhet. Du var en frizon. Ett hopp.
På grund av dig tillät jag mig aldrig att falla. Jag höll mig levande för dig. För det som kunde
finnas hos dig. För det jag sedan fann. Höll mig levande genom dina gester.
Jag vill att du håller mig levande igen. Tillsammans.