8 juli
Du var en fin person. Allt för många älskade dig. Även jag.
Jag vet att jag gjorde fel sist. Jag skulle lyssnat på dig. Jag vill men ändå inte.
Jag var inte stark nog. Jag fegade ur. Om jag kanske hade gjort som du sagt kanske du vore i livet nu?
Är detta mitt fel? det undrar jag mest. Jag saknar dig redan. Allt är så långt ifrån. Och nu ännu längre. Himmlen fick en utav dem finaste änglarna som fanns på jorden. Vill be Gud om att ge tillbaka dig. Men det är försent.
Alla kämpade för din skull. Du la av. Du ville inte. Tabletter. Varför frågar jag mig själv?
Så många som älskade dig... Varför?
Du gav aldrig upp hoppet om mig, jag kämpade. Vi blev ovänner. Jag fortsatte kämpa. Det gör jag än idag.
Du sa till mig 'Skit i vad andra säger, så länge du är stark Jessica och står på dina egna ben kommer du vara en unik människa som ingen någonsin kunnat skåda. Var inte falsk, visa dig älskvärd. För det är du, och du ger alla kärlek oavsett vem det är. Det har du gjort sen du var liten. Du kan, om du vill hjärtat!'
Jag glömmer dig aldrig, och texten finns fortfarande kvar i mitt huvud. Med dig.
Ditt ansikte. Ditt hjärta. Men mitt samvete är inte på topp nu som jag inte vet. Jag vet inte.
Jag vet inte om allt detta är mitt fel. Ge mig ett svar?
Jag älskade dig i allafall. Och jag älskar dig nu. Föralltid.
Vila i frid 'farbror' Alfred.. ♥
Kommentarer
Postat av: Alina
nattinatti! :)
Trackback
