21 juni


Jag vill att du ska veta, att för mig är det okej. Jag är fortfarande kär. I dig. Och kan knappt förmå mig att skriva
det. Att jag går vidare. I rädslan för att du ska tro att jag inte respekterar det vi haft. Men jag vill att du ska veta,
att för mig är det okej. Jag är fortfarande där. Jag är fortfarande din efter vår tid. Den tiden är bara din.

Sanningen svider, jag saknar dig.
Din närhet, din ömhet. Våra kyssar.
Jag saknar min första riktiga kärlek.
Jag hoppades för mycket. Det svider.
Det gör ont. För ont. Men du lärde mig att vara stark.
Det kanske blir vi om några år igen. Mitt hjärta hoppas fortfarande.
Men nu. Så finns jag oavsett alltid där för dig ändå. Som din kärlek och vän.
Glöm aldrig det prinsen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0